Ögonkontakt
En person, som förhoppningsvis dessutom kommer läsa det här har gjort ett positivt intryck på mig.
Jag har liksom svårt att tro att sånt kan hända, för det mesta kan det inte...
Det känns som tjejer i den här stan är rädda för ögonkontakt... ibland känns det som dom tror att man ska våldta dom, bara för att man tittar på dom... dom skruvar sig konstigt... Det skulle kunna vara inbillning...
Men hursomhelst, så får man inte ögonkontakt...
Men så var det den där personen som man titta på, på tunnelbanan idag... som log... å hon var fin, så jag kunde inte låta bli att le fånigt tillbaka...
Jag är ju en blyg kille, så när tjejen kommer över och sätter sig mitt emot.. å börjar prata... sånt händer bara inte i min föreställning av stockholm...
Här kan man nästan inte ens få kontakt med nån på uteställen...
Man känner sig så mycket bättre när sånt här händer... man duger ju på nått vis, även till det yttre... jag vill ju vara spännande å för henne så var man spännande... otroligt...
alltså jag har inte dåligt självförtroende... men det betyder ju inte att folk kommer fram och stöter på mig för det... så det betyder verkligen något.
Ok, så det här var väl ett lite ovanligt blogg-inlägg för min del... jag skulle kunna gå djupare in på min bild av stockholm... men det kanske kommer en annan dag...
Jag har ju varit frånvarande, så ville bara visa att jag existerar och att mitt liv inte står stilla bara för att jag inte sitter på internet.
